Åh vad jag önskar att jag var i 60-årsåldern när jag lyssnar på VU. Åh vad jag skulle velat ha sett dem där under det sena 60-talet i New York. Jag lovar - jag tänker på det nästan dagligen! VU är nästan det coolaste jag kan tänka mig, jag dör litegrann och blir helt starstruck bara av att titta på bilder på dem. Får jag någon gång en dotter är det mycket möjligt att ungstackarn får heta Nico i andranamn. Eller i förstanamn för den delen. Hur den musikaliska alternativscenen hade sett ut om inte VU hade dykt upp går nästan inte att föreställa sig.
Såklart. De sitter inte på vardagsrumsväggen för intet. The Clash hade liksom allt - de var sjukt snygga, de var politiskt medvetna och de gjorde musik som sprängde gränser. Energin mina damer och herrar, energin!
Ingen kan sjunga om hjärta och smärta som Scott Walker, mannen med rösten som Magnus Carlsson skulle döda för. Och vacker som en dag var han också, tunn och smal med solglasögonen ständigt på näsan. Var han gjorde av den där stora rösten i den där lilla kroppen är ett stort mysterium. Scenskräck hade han tydligen också, så kroppsrörelserna som publiken trodde var en speciell dansstil berodde på att stackaren darrade som ett asplöv.
Bubblare: Joy Division, The Jesus and Mary Chain
Bisarrt coola Velvet tillsammans med Nico och Andy Warhol. Dör.
Sarah! Du vet väl att det enda sättet att förändra saker är att skjuta de män som arrangerar dem! Jag hoppas att det inte gör något att jag skriver, men här har du ju glömt något viktigt, den store Scott till trots. Rätta mig om jag har fel.
SvaraRaderaKram moa
Men det är ju klart att du inte har fel! Fy så slarvigt av mig! Jag som trodde att jag tänkt igenom det så noga. Det får bli till att göra offentlig avbön då någon gång när jag inte är på väg till jobbet. Tur att man har uppmärksamma vänner. Kram!
SvaraRadera