Tapas, goda vänner, vackraste vovven Barney, finaste Stockholms-vyn (Mosebacke såklart!) och en sommarkväll som aldrig tycks kallna. Livet kan inte bli så mycket bättre! Nu är jag dock hemma igen. Fåglarna kvittrar, det är minst 25 grader varmt ute och jag lyssnar på the National. Igen. Tänk vilken liten sorgesam pärla till låt de har gjort! Och tänk vad ont i hjärtat musik kan göra, trots nästan perfekta kvällar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar