shook me all night long

Timo Räisänen. Lyssna och njut. En massa info överflödigt här.



She was a fast machine
She kept her motor clean
She was the best damn woman I had ever seen
She had the sightless eyes

Telling me no lies
Knockin' me out with those American thighs
Taking more than her share
Had me fighting for air
She told me to come but I was already there

'Cause the walls start shaking
The earth was quakingMy mind was aching
And we were making it and you -

Shook me all night long

Working double time
On the seduction line
She was one of a kind, she's just mine all mine
She wanted no applause
Just another course
Made a meal out of me and came back for more
Had to cool me down
To take another round
Now I'm back in the ring to take another swing

'Cause the walls were shaking
The earth was quaking
My mind was aching
And we were making it and you -
Shook me all night long


Här under är orginalet med AC/DC. Ni får ju förstås välja själva vilken ni gillar bäst..
Det är ju en en självklarhet tänker jag. Men som tur är, tänker inte alla som mig!

Jag älskar att göra frisyrer, på mig och på andra. Idag ska jag sminka en kompis till en geisha.
Så jag googlar omkring efter lite inspiration.Jag råkade läsa att Scarlett Johanson har en ny frisyr. Ja inte för att jag bryr mig, men för att jag ska klippa mig. Inspiration.
Nu till det märkliga. Jag hinner googla  s c a r l e t  när det översta alternativet av sökträffar blir Scarlett Johanson Breast.
Kan någon intelligent person tala om för mig hur det där fungerar. Är det baserat antal sökningar, är det google som bestämmer ordningen ?
Jag säger inget mer om det här nu..

fredag

Bulle till frukost, paket och kramar till dotter, ljus och rosa ballonger, fina tankar och glad i sinnet, vackert ljus utomhus, inte tid att blogga, den här fina låten och massor av kärlek...

underbar ikon eller bara ytterligare en självömkande man...?

Jeff Buckley, född 1966 i Anaheim i Kalifornien och dog 1997, alldeles för ung.
Jag har känt många unga killar som har idetifierat sig med honom. Den lidande konstnären. Och jag blir ofta smäförälskad i lidande konstnärer... Men det är en annan historia.


Vi får inte glömma bort den här stora självklara pärlan till låt...



I december 1993 släppte Jeff Buckley sin första EP, Live at Sin-é. Den innehöll fyra låtar (Mojo Pin, Eternal Life, Je n'en connais pas la fin och The Way Young Lovers Do) som var inspelade vid ett live-framträdande på cafét Sin-é i New York. 1994 gavs Buckleys första album Grace ut. Buckley turnerade runt världen som soloartist, även om han inte ville att folk skulle se honom som det; han ansåg sig tillhöra ett band. Jeff Buckleys berömda tolkning av Leonard Cohens låt Hallelujah, som är en av de vackraste låtar som finns. Och topplacerad på de flesta listor över världens bästa låt.
Jag vet att många inte håller med mig. Men jag står på Jeffs sida och tänker inte svika. Han gör den helt fantastiskt.


1997 var Buckley och hans vän ute vid en flod (Wolf River Harbour) i Memphis i samband med inspelningarna av Buckleys andra album, My Sweetheart the Drunk (som senare släpptes postumt under namnet Sketches for My Sweetheart the Drunk).
De satt vid stranden, Buckley sjöng och hans vän spelade på en gitarr. Buckley bestämde sig för att ta en simtur med kläderna på, trots att kompisen avrådde honom. Hans kompis vände sig bort för att flytta sin gitarr och radio just som en bogserbåt passerade i floden.
När han vände sig tillbaks var Buckley försvunnen. Efter några dagars letande hittade polisen honom död i vattnet. Jeff Buckley har efter sin död blivit mytomspunnen och flera alternativa teorier där bland annat självmord diskuterats. Detta har dock dementerats av Buckleys mor. Det framkom även i obduktionsrapporten att han inte var drogpåverkad och hade en mycket liten mängd alkohol i kroppen vid drunkningsolyckan. Jeff Buckley blev bara 30 år gammal.

we've been through all this before, Jo I can't take this no more no more no more

Idag åker jag på semester till den här killens hemlandskap. Det innebär massor av röda stugor, skog, koppargruvor och inte så himla mycket internet. Kommer ligga lite lågt med bloggandet några dagar alltså.

Den här killen alltså! Han är så nära man kan komma en kändis-crush jag har kommit i vuxen ålder, jag tycker han är så grym. Och snygg. Och grym. Skivan där den här låten finns med kom sommaren 2003, och jag tror nästan inte att jag lyssnade på någon annan musik den sommaren. Jag somnade till Feelings Getting Stronger in the Dark, och när jag vaknade tog jag skivan med mig och gick och åt frukost i sällskap av Positive Vibrations. Sen skuttade jag iväg till bussen med the Pressure i hörlurarna, och på kvällen festade jag till Reconsider Me. Jag tror ni förstår galoppen.

Och låten nedan - den grät jag till. Inte bara till den förresten, hela skivan kom för mig att prägla slutet på ett förhållande som gjorde ont från början till slut. Det låter för mig som att den här skivan handlar om precis ett sådant förhållande, och igenkänningsfaktorn bidrog säkert till det flitiga lyssnandet. It's been hurting all the way with you, Joanna. Kind of says it all på något sätt.

Kanske är det t.o.m. rätt tjej i videon, för dansaren ni ser här är nämligen Anders före detta, den begåvade Anna Vnuk (joANNA kanske?). Lite kuriosa är ju aldrig fel såhär en torsdagsmorgon.

Hörs när jag kommer hem, om jag inte lyckas bemästra min iPhone så jag kan skicka iväg ett inlägg från den!

skit i ljudet, kolla in Conor Oberst. Bright Eyes. Åh, mitt hjärta smälter..

I brist på annat...

Ja här snos (bra böjning av ord) det listor hit och dit.. Så jag gör samma sak nu...

DAGENS VILL HA: Lola Ramonaskor, tålamod och pengar

DAGENS KLÄDSEL:  randig tröja, uppvikta jeans, rutiga happy socks

DAGENS SMINK: haha efter den här gråtdagen sitter allt smink I ögonen

DAGENS FRISYR: .sista dag som rödhårig!

DAGENS HÄNDELSE:  Hmm, tror jag behåller det för mig själv!!

DAGENS LÅT:  Life on Mars.David Bowie

DAGENS PLANER: Ja nu är det för sent för planer... ska upp supertidigt i morgon. Har under dagen träffat Sarah på söder, handlat present till underbar dotter som fyller åtta.

DAGENS SAKNAD: Lilla T

DAGENS DUMMASTE: Kärlek. Det kan verkligen göra en dum i huvudet i bland.

DAGENS SJUKA: att jag inte ens har öppnat min chokladkaka som bara ligger här bredvid mig

DAGENS DROG: helt fri från det idag.

DAGENS ROLIGASTE: härliga fantastiska människor i mitt liv

DAGENS FAVORIT: pretty girls don`t get tickets

DAGENS KÖP: present, hårfärg

DAGENS HUMÖR: blandning mellan eufori och lågmäldhet, lycka och oro (glada bloggare här på pop eller inget va?)

DAGENS ORD: Önskor

dagens (eller: ytterligare en snodd lista)

DAGENS VILL HA: nya garderobsdörrar, för nej, det är inte så hett med spegelväggar
DAGENS KLÄDSEL: svart och spets, inte heller det så hett som det kanske låter.
DAGENS SMINK: det vanliga, d.v.s. lite huduppfräschning och inte så mycket mer
DAGENS FRISYR: utsläppt och nyfärgat.
DAGENS HÄNDELSE: har betalat min första gasräkning. Roligare är inte livet helt enkelt. 
DAGENS LÅT: Båda sidor nu med Håkan.
DAGENS PLANER: träffa ny liten människa! Sen: packa.
DAGENS SAKNAD: utlandet. Kanske Berlin allra mest. Är trots det alldeles ljuvliga vädret lite trött på Stockholm just nu.
DAGENS DUMMASTE: slog armbågen hårt i sovrumsdörren när jag sprang in i köket. Man kan ju tycka att jag borde veta var jag har den där dörren vid det här laget, men icke!
DAGENS SJUKA: lätt bakfylla, välkänd och mycket vanlig semesterbakterie
DAGENS DROG: kaffe ligger alltid lite bra till. Och vin. Goes without saying.
DAGENS ROLIGASTE: måste ju dra till med den nya lilla människan igen.
DAGENS FAVORIT: egentligen gårdagens, men vad sjutton jag höll på att bli trehunds-ägare när jag träffade en sån här liten krabat så jag antar att man kan kalla honom dagens favorit också:

DAGENS KÖP: present till ny liten människa, och kanske ett glas vin eller två. Brukar sluta så.
DAGENS HUMÖR: nostalgisk och lite låg
DAGENS ORD: molnillusioner

Snart ar det dags för nya tatueringar..

Jag tror jag vill ha en gammal mikrofon på armen tillsammans med de andra.
Frågan är bara hur den ska se ut...
Letade lite efter inspiration och hittade några som ni ska få se

solen är tillbaka!

Det beror på att jag har dansat soldansen. HELA natten. Inte en blund har jag sovit ska ni veta.

Eller. Nä. Men jag skulle kunna ha gjort det. Och om jag nu hade det så hade jag lätt gjort det till låten nedan. Den är nämligen lite av den officiella soldans-låten i det Viklundska hemmet.

Dansar en liten glad dans här på förmiddagskvisten i stället för att säga väkommen tillbaka till Solen. Som jag har saknat dig!

it takes an ocean not to break

Firade löningen idag med att inhandla lite skivor (ja, jag köper skivor. I'm old.). Föga överraskande var the Nationals senaste högst på listan. Repeat-lyssnar nu, och den är underbar.

Sen slank the xx med också. Inte helt ny, och den har stått på inköpslistan ett tag, men nu var det dags. Jag bara älskar den här! Har alltid haft en thing för musik som får en att känna sig sjukt cool när man går med den i iPod-lurarna. Musik som ger en självkänsla, rakare hållning och som får det att kännas som om man är på väg hem från en rökig nattklubb i New York snarare än på väg till ett inte så glamoröst jobb i Stockholm. Älskar't! The xx funkar precis på det sättet. Ska ha dem i lurarna hela tiden när jag återvänder till vardagen efter semestern (tillsammans med Velvet Underground då det ultimata känna-sig-sjukt-cool-bandet. Alltid.).

Fattar ni förresten att båda ovanstående band spelar på årets Way Out West. De har inte tappat fingertoppskänslan än inte.

Är det nån som kan tala om varför musiklänken blir så stor ibland. Är det för att jag bäddar in och inte delar?

because you`re beautiful

Åh vad det var spännande att vara 20!
Det var förfärligt många gånger. Stora frågor om kärlek och framtid blandades med tankar om ens existens och värde.
Men där emellan var det fantastiskt!
Jag har alltid vart ett stort Suedefan. Jättestort.
Igår gick jag och mitt barn lite planlöst omkring i ett av stockholms sämre shoppingcentrum bara för att köpa glass och titta i djurbutiken.Himlen hade äntligen öppnat sig så det gick inte att vara ute.Vi mötte en kär släkting och hennes barn, som jag passade medans hon provade kläder. I butiken spelade de låten nedan. Där satt jag på en pall och sjöng för full hals med en åttaåting, en treåring och en ettåring stirrandes på mig med stora ögon.
Det där är INTE Lady Gaga säger åttaåringen ogillande. Den enda kille hon gillar är Johnny Depp. Ja, bra smak där, han är ju nästan lika fin som Brett Anderson var för över tio år sen.
Men jag är inte 20 längre. Och tur är väl det. Men ibland, som när jag hör den här låten är jag tillbaka. Till den mörka rökiga klubben, höga skorna, stora omtumlande romanser och osäkerheten..

ps

Det funkade. Det är tyst. Ljuvligt!

Nu ska jag byta My Bloody Valentine mot Sex and the City.

ds

goda grannar

Hade finbesök tidigare ikväll, och då kom vi att prata om det här med grannar. Renoverande grannar närmare bestämt. Både jag och min kära medbloggerska är nämligen för tillfället drabbade av det släktet. Min vägg-i-vägg-granne har renoverat sen jag flyttade in den 9 oktober förra året, och vem vet hur länge det hade pågått innan dess. Oftast brukar jag tänka att jag tiger och lider så kan han inte klaga på mig när jag får för mig att vrida upp volymen på stereon nästa gång. Det händer ju ibland. Nu t.ex. Det finns nämligen bara en sak att göra när renoverandet (som låter som om det pågår i MITT vardagsrum snarare än hans) äger rum närmare 22.00 en fredagskväll, och det är att lyssna på bandet nedan. Högt. RIKTIGT högt.

Ta det som ett tips Therese!

säkert! + hello saferide är lika med annika

Jag tjatar. Det vet jag. I alla fall i min hjärna känns det så. Men den här pärlan har ju inte undgått någon som tur är. Den är fantastisk! Det är humor! Annika Norlin jag älskar dig.

Tired Pony

Bandet som består av medlemmar från R.E.M., Snow Patrol och Belle & Sebastian har släppts.
 Samarbetande stjärnor. Tired Pony. Ett band som startats upp av Gary Lightbody från Snow Patrol och Peter Buck från R.E.M. Men i studion har duon även gästats av Belle and Sebastian-trummisen Richard Column. Bland andra.
Ska nog lyssna vidare på dem. Vet inte om jag gillar det eller bara tycker det är ok.

.

åå den hemska tröttheten! som bara river i kroppen och får hjärnan att inte alls vara snabb, tänka positiva tankar eller komma ihåg saker.som gör att jag inte orkar laga mat, inte skratta på riktigt .det kan tyckas att man inte får klaga på trötthet när man har semester och egentligen kan sova på dagen ibland. men vad hjälper det när man då inte sover på natten, när hemska monster finns under sängen, när kroppen inte mår bra och hjärtat känns tungt. när alla livets bekymmer tornar upp sig som enorma berg jag måste över. hur länge ska det vara så? kan någon berätta det för mig...

Heja fina förtiotal..

Se och hör! En underbar 40 tals Tutorial skall läggas. Alldeles underbart.

Kärlek på högsta nivå

Anna Järvinen Och Säkert!. Vilken underbar kombination.
Jag har älskat Anna ända sedan Granada tiden. Som solo har gjort två skivor, Jag Fick Feeling kom 2007 och Man Var Bland Målnen kom två år senare. Jag har ingen speciell relation till skivorna egentligen. Jag blandar och lyssnar på de bästa godbitarna helt enkelt. Hon är ju helt fantastisk. Jag tröttnar aldrig. Ibland går långa perioder utan att jag hör vare sig Anna eller Säkert! men jag kommer alltid tillbaka. Och blir lika tagen vare gång. Det är enkelt, fint, ärligt, sorligt och glatt på samma gång. Inga nyheter eller revolutionerande beats men tryggt och vackert.



Och sen har vi orginallåten. Robyn.Hon behöver ingen presentation och det har skrivits spaltmeter om henne så jag tänker låta bli. Ser så fram emot att se och höra henne på popaganda i augusti. Hon är ju också fantastisk. Älskar!

gaga oh lalala..

Försök att få ur den här låten ur huvudet om du kan! Det kan nämligen inte jag. Låg i sängen och Lady Gaga bara maler och maler i mitt huvud. Så det var lika bra att gå upp. Koka te, jag vet det är skitvarmt. Och göra ett litet inlägg här på bloggen. Så får ni också höra!
Mer om Lady Gaga en annan gång.

jag vill ju inte vara sämre!

Vilken dag är det   oavsett vad min kära medbloggerska må tro så är det onsdag

Humör glad och lite nervös

När var du senast arg minns inte riktigt. Händer lite då och då.

När grät du senast  Igår

Vilken bok läser du Stalins kossor av Sofi Oksanen och Autism - från teoretisk förståelse till praktisk pedagogik av Theo Peeters

Senast hörda låten Geraldine - Glasvegas

Vad ska du göra idag Dagen börjar ju lida mot sitt slut, men jag har jobbat, tittat på Sex and the City och nu ska jag fira en av mina bästa som fyller 30

hatar   Vintern, rasism, sexism, ormar och dåliga låttexter

Vad skrattade du åt senast förmodligen åt någon liten knatte på jobbet 

Tv Twin Peaks och Six Feet Under

Saknar mest just nu h, vovvarna, semester

Finaste kändiskillen  Anders "Moneybrother" Wendin

Bästa låt nu Sorrow med the National

En lista..

Vilken dag är det   torsdag

Humör mycket bra, glad

När var du senast arg igår

När grät du senast  Kommer inte ihåg, men det var kanske för nån vecka sen. Åt vad har jag glömt

Vilken bok läser du Utrensning av Sofi Oksanen

Senast hörda låten Lou Reeds A Perfect Day

Vad ska du göra idag Fixa hemma, träffa en kompis som ska köpa en klänning till ett bröllop

hatar   Riktigt hård rockmusik, trångsynthet, människor som aldrig frågar, all möjlig våld och alla mänskliga övergrepp!

Vad skrattade du åt senast min dotter i telefon alldeles nyss

Tv Hmm, ingenting

Saknar mest just nu min dotter, virr varr köksbord, pengar, inre ro och lugn

Finaste kändiskillen  Jonas Karlsson, Conor Oberst, Mr Darcy :)

Bästa låt nu oj... Dagens måste i alla fall vara The Quiz

det stavas ju förstås snook

Linnros förra band alltså. Snook - inte snok. Hade jag haft lite bättre koll på det hade jag sluppit dö av en mindre chock när jag sökte efter dem på wikipedia i morse. Jag får skylla på morgontrötthet.

/ormfobiker

jag minns varenda scen från vår film

Det känns som att många tycker killen här under är det bästa som hänt svenskt musikliv det här året. Hyllningarna har regnat över den före detta Snok-medlemmen, nästan alla verkar älska honom och pratar lyriskt om att han är vår tids orup eller mauro. Jag vet inte riktigt om jag helt håller med (jämförelserna med ikonerna ovan är absolut relevanta), för mig är det nog lite för slickt och välproducerat, men visst rycker det i benen när jag hör t.ex. gladpoppiga Från och med du, det gör det. Jag gillar också kombinationen glad melodi - ledsen text skarpt. 

Helt ok sommarpop alltså!

trött

Antar att man vet att man börjar jobba hyfsat tidigt när killen som säljer en mugg morgonkaffe till en på Gullmarsplan säger "godkväll" istället för "godmorgon".

don't leave my half a heart alone

Tapas, goda vänner, vackraste vovven Barney, finaste Stockholms-vyn (Mosebacke såklart!) och en sommarkväll som aldrig tycks kallna. Livet kan inte bli så mycket bättre! Nu är jag dock hemma igen. Fåglarna kvittrar, det är minst 25 grader varmt ute och jag lyssnar på the National. Igen. Tänk vilken liten sorgesam pärla till låt de har gjort! Och tänk vad ont i hjärtat musik kan göra, trots nästan perfekta kvällar.

I don't wanna get over you

Hörde den här låten på en annan alldeles eminent blogg igår kväll, och jag har lyssnat på den sen dess. Tänk att man kan bli så drabbad av en låt, jag blir lika förvånad varje gång trots att det knappast är varken den första eller den sista gången det händer.

Har inte lyssnat på the National alls tidigare. Kan visa sig vara en miss alltså, det ska kollas upp! Låter inte så lite som Red House Painters när man lyssnar på den här låten, och det är ju verkligen ingen dålig association.

All i wanna do is( bang, bang, bang, bang) And ( kaaa-ching) And take your money

Jag vaknar upp med en hemsk mardröm kvar i mig och kan inte direkt skaka av mig den. Ni vet, så där som en ond lite diffus känsla bara.
Jag försöker röra mig, och märker att det går ju inte så bra. Ryggen vill inte. Så går det efter att ha suttit på en soffbänk på debasers uteservering utan att kunna luta sig. Det vet jag. Men det kan man ju inte tänka på när solen skiner, det är så varmt att den där lilla koftan inte behövs och diskussionen handlar om Littorin och hans brott. I går var det ännu inte publicerat. Klart han hade köpt sex. Hur var det med skärpningen av sexköpslagen? Jag bara undrar.

Så, här får ni. En låt till dagen. Den måste spelas högt. Och den är utnämnd till No 1 på en mängd musiklistor!

Idag har jag druckit te i värmen. Döm av min stora förvåning när det utvecklar sig en vacker blomma där i vattnet! Måste vara fantastiskt att vara teodlare.

avbön

Alltså jag hade ju fel. Scott och hans Walker Brothers ramlar ur listan, jag hade ju glömt ett av mina självklara val. Det är nog så t.o.m. att the Clash får nöja sig med en tredjeplats, för jag skulle ge min högra arm för att ha sett Dexys Midnight Runners när de var som allra bäst. 

Här hade jag kunnat se dem t.ex, på Bälinge byfest 1980. Var ÄR den där tidsmaskinen när man behöver den?

Detta innebär förstås att listan istället har TRE bubblare. Vi kan ju näppeligen sparka ut The Jesus and Mary Chain nämligen. Velvet Underground kvarstår som totalt ohotad 1:a.

På ung08 festivalen som startar i 11 augusti i år kommer mycket av musiken att handla om indiepop.
Enligt DN kommer Ludwig Bell, jag är en idiot, ni vet, dit för er som gillar honom.

Jag hör ju inte riktigt till ung08 s målgrupp 13 till 19 år direkt. Men jag kommer absolut vara där i Kungsträdgården och lyssna och se kollektivet I`m From Barcelona!
Dessutom kommer det under någon av dagarna vara poetry-slam, inte att missa det heller. Det ser jag fram emot!

Men nu kom jag just på att jag inte befinner mig i stockholm de dagarna... Ja det blir nog jättetråkigt där ialla fall, jag är glad att jag slipper stå där och frysa...

emo-kid is throwing dowes!

Det här är ju så sjukt roligt. Ni måste ta och se den om ni inte har det. Första gången jag gjorde det var på en fest hemma hos min kompis Tove. Vi skrattade så vi grät! Och det gör jag fortfarande fast på ett annat vis nu. Den är till och med så bra att det inte gör något att rutan liksom är för stor och förstör all estetik på bloggen.

Bonnie Taylor, som egentligen heter Gainor Hopkins, är född 1951 och har gjort en hel del musik.
Jag bryr mig bara om total eclipse of the heart. Men jag älskar hennes röst. Den kvinnliga Roddan..


Den här har jag letat efter på Youtube, men den har vart borttagen. Varför? Så jag fick helst sonika sno den. Sån är jag. Men jag säger inte varifrån.

småland ringde. dom ville ha tillbaks sin festival.

Jag vet, jag ska inte tjata. Sorgligt bara. Fortfarande. The memories och allt det där.

tre artister jag skulle passa på att se om en tidsmaskin kom i min väg:

1. Velvet Underground

Åh vad jag önskar att jag var i 60-årsåldern när jag lyssnar på VU. Åh vad jag skulle velat ha sett dem där under det sena 60-talet i New York. Jag lovar - jag tänker på det nästan dagligen! VU är nästan det coolaste jag kan tänka mig, jag dör litegrann och blir helt starstruck bara av att titta på bilder på dem. Får jag någon gång en dotter är det mycket möjligt att ungstackarn får heta Nico i andranamn. Eller i förstanamn för den delen. Hur den musikaliska alternativscenen hade sett ut om inte VU hade dykt upp går nästan inte att föreställa sig. 

2. The Clash

Såklart. De sitter inte på vardagsrumsväggen för intet. The Clash hade liksom allt - de var sjukt snygga, de var politiskt medvetna och de gjorde musik som sprängde gränser. Energin mina damer och herrar, energin!

3. Walker Brothers

Ingen kan sjunga om hjärta och smärta som Scott Walker, mannen med rösten som Magnus Carlsson skulle döda för. Och vacker som en dag var han också, tunn och smal med solglasögonen ständigt på näsan. Var han gjorde av den där stora rösten i den där lilla kroppen är ett stort mysterium. Scenskräck hade han tydligen också, så kroppsrörelserna som publiken trodde var en speciell dansstil berodde på att stackaren darrade som ett asplöv. 

Bubblare: Joy Division, The Jesus and Mary Chain

Bisarrt coola Velvet tillsammans med Nico och Andy Warhol. Dör. 

semesterläsning

Böcker är lika viktigt i mitt liv som musik, jag läser i stort sätt allt jag kommer över. Den senaste tiden har jag överdoserat på deckare till den milda grad att jag när jag ser en cykel slängd i ett skogsbryn direkt börjar leta efter liket. Inte helt hälsosamt kan man gissa. Dags att bryta den vanan alltså, och jag kunde inte gjort det med någon bättre bok än Patti Smiths bitterljuva Just Kids. Jag satt som fastnaglad hela bussresan från Oskarshamn till Stockholm och drömde om konstnärsmyter och sanningar, New York, kärleken och livets mening. Rekommenderas verkligen varmt!

big city, bright lights, cool cool people

Jag har som skrivet tillbringat den senaste veckan i en liten röd stuga nära havet, närmare bestämt mitt landställe som ligger ungefär mitt emot Öland (i Småland alltså för den inte så geografiskt bevandrade). Det har verkligen varit avkopplande och jag älskar verkligen att komma hit, men ungefär när såhär lång tid har gått börjar det rycka i storstadsnerven på mig måste jag säga. Jag längtar efter folkmyller, tunnelbanor och annan mat än pizza och pasta. Nu ska jag åka hem i morgon, så jag behöver inte längta så länge till, men i väntan på Stockholm lyssnar jag lite på världens bästa Jason Spaceman och hans band before Spiritualized, Spacemen 3. Det funkar alltid när man drömmer om betong och neonljus.

Trainspotting

Kommer ni ihåg Spud, Sick Boy, Mark och Allison? Det gör jag. När filmen Trainspotting kom nån gång kanske 1997 eller året innan var jag typ 20 år, boende i Oslo, såg ut som en Pandatjej och var alltid ute klubben So What? och dansade med fina poppojkar. När Bret Anderson från Suede var där en kväll höll jag på att kissa på mig!

Jag hade hemsk crush för Ewan Mc Gregor. Han är enligt mig en av världens mest sexiga killar. Det finns massor av dem men han fick mitt unga flickhjärta att brista när han ligger där på mattan... Ni som minns vet vad jag menar.

Åh, musiken då? Kommer ni ihåg, Elastica,(som det kommer mer om sen, jag lovar) Iggy Pop, Blur,Pulp och Brian Eno. De var med allihop. Alldeles underbart!

Och Lou Reed så klart.

kärlek

I helgen ska min bror spela på sin bästa väns bröllop. Fram tills ganska nyss hade han inte bestämt vad han skulle spela, så jag påminde honom om en låt som han en gång tipsade mig om. Jag vet också att han gör den helt fantastiskt bra. Eftersom jag vet det har jag alltid någonstans i bakhuvudet tänkt att om jag någon gång får för mig att gifta mig så ska min bror få spela den här låten på mitt bröllop.

I och för sig har det skett som så ofta sker med kärlekssånger, att den för mig är starkt kopplad till en speciell person. Därför vet jag inte längre om det skulle vara min optimala bröllopslåt. Man kan ju dock aldrig så noga veta, och en sak som är säker är att låten fortfarande är sjukt fin, så det är väl aldrig fel att den där broren övar lite!



I don´t believe in an interventionist God
But I know darling that you do
But if I did I would kneel down and ask Him
Not to intervene when it came to you
Not to touch a hair on your head
To leave you as you are
If He felt He had to direct you He could direct you into my arms

Into my arms, oh Lord
Into my arms, oh Lord
Into my arms, oh Lord
Into my arms

And I don't believe in the existence of angels
But looking at you I wonder if that's true
But if I did I would summon them together
And ask them to watch over you
To each burn a candle for you
To make bright and clear your path
And to walk, like Christ, in grace and love
And guide you into my arms

Into my arms, oh Lord
Into my arms

But I believe in love
And I know that you do too
And I believe in some kind of path
That we can walk down me and you
So keep your candles burning
Make her journey bright and pure
That she'll keep returning always and evermore

Into my arms, oh Lord
Into my arms

att missa saker...

Jag egentligen verkligen inget att klaga på för tillfället, semester och allt. Befinner mig i en liten röd stuga nära havet och det är 25-30 grader och sol varenda dag. Helt smashing! Ändå kände jag mig lite deppig igår över att Arcade Fire spelade i Dalhalla utan att jag var där. Ett plus ett blir ju som bekant alltid två, och Arcade Fire plus Dalhalla kan inte bli annat än fantastiskt. Än så länge verkar det inte ha dykt upp några recensioner som man kan sitta och vältra sig i med sin jag-var-inte-där-ångest, så jag lyssnar på dem istället.

Jag var sen med att upptäcka Arcade Fire, missade helt när de slog igenom. Fick bara för något år sedan några låtar som utfyllnad på en skiva som en kollega bränt till mig och blev helt knockad. Rätt omgående köpte jag de skivor som fanns att köpa, och flera av deras låtar har blivit stående favoriter. Jag minns inte ens vad det var på den där brända skivan som jag egentligen skulle få, jag är bara tacksam för att Arcade Fire hade råkat smyga sig in så jag fick chansen att upptäcka dem. Snart kommer en ny skiva, och den här gången tänker jag stå i första ledet.




Arcade Fire - Intervention, från albumet Neon Bible