lördag 27 november 2010
tisdag 23 november 2010
torsdag 18 november 2010
tisdag 16 november 2010
måndag 15 november 2010
söndag 14 november 2010
en (till) stulen lista..
Fem saker...
Fem bra saker med mig: Haha igår kunde jag nog skrivit in 100 bra saker med mig.;) Idag däremot kan jag inte komma på nån... Okej då, jag är någorlunda smart, älskvärd och fantastisk. Har bra musiksmak också. Och är en bra mamma. Föröker.
Fem dåliga saker: Lite för impulsiv, alldeles för orolig, något för höga krav på andra människor, för stressad för mitt bästa, grinar för ofta för alla världens småting.Sur, lat, bestämd, egensinnig..
Fem personer jag älskar: Åh det är många! Förutom familj och dotter, mina vänner.
Fem fula saker: gula haremsbyxor, vita strumpor, icaanställdas arbetströjor, sophögar och snömodd.
Fem låtar: Daddys gone, shoreline, The times they are a changeing, Get me away from here im dying, hallelujah.
Fem bra saker med mig: Haha igår kunde jag nog skrivit in 100 bra saker med mig.;) Idag däremot kan jag inte komma på nån... Okej då, jag är någorlunda smart, älskvärd och fantastisk. Har bra musiksmak också. Och är en bra mamma. Föröker.
Fem dåliga saker: Lite för impulsiv, alldeles för orolig, något för höga krav på andra människor, för stressad för mitt bästa, grinar för ofta för alla världens småting.
Fem personer jag älskar: Åh det är många! Förutom familj och dotter, mina vänner.
Fem fula saker: gula haremsbyxor, vita strumpor, icaanställdas arbetströjor, sophögar och snömodd.
Fem låtar: Daddys gone, shoreline, The times they are a changeing, Get me away from here im dying, hallelujah.
lördag 13 november 2010
Lördagslåten
En perfekt lördagsmorgon.
Fullt av levande ljus i lägenheten, starkt kaffe, frisk liten t, väldigt sjuk jag, men jag har sovit två
timmar i sträck. Månadens rekord. Kurrande katter, boklördag med dn.
Lördagslåten ville inte låta sig bäddas in.
Jag älskar den.
Fullt av levande ljus i lägenheten, starkt kaffe, frisk liten t, väldigt sjuk jag, men jag har sovit två
timmar i sträck. Månadens rekord. Kurrande katter, boklördag med dn.
Lördagslåten ville inte låta sig bäddas in.
Jag älskar den.
fredag 12 november 2010
sex strängar, en gitarr, tio fingrar, massa tid. det ska gå!
Spela gitarr. Hur svårt kan det vara egentligen? Jo, rätt så vanskligt är det visar det sig.
Med några nya strängar och två superlåtar, ja då går det lättare.
Är det en mänsklig rättighet att göra precis som man själv vill?
Eller har vi så få val vi idag att det gottgör ett själviskt beteende? Det där att vi liksom måste se till att göra vad vi vill just när vi kan för det är just då vi kan.
Vi kanske är satt här på jorden för att självförverkliga oss själva. Men hur blir det då om någon tar avstånd från ett sånt beteende.
Ann Heberlein har skrivit boken "Det var inte mitt fel- om konsten att ta ansvar".
(Ja är man inne på sin snart tredje sjukvecka så har man tid att tänka. Äntligen.)
I bokens första kapitel introducerar Heberlein de två återkommande figurerna Kalle och Lisa.
"Kalle är en ”värsting” som haft en svår uppväxt och lever med en alkoholiserad mamma. I skolan mobbar han Lisa, som inte gjort någon förnär. Heberlein menar att svenskar i allmänhet, och svenska skolor i synnerhet, har sällsamt svårt att ställa Kalle till ansvar för sitt beteende.
Anledningen är att man ser honom som ett offer, snarare än som en förövare. Men även om Kalle har det svårt, så gör man varken honom eller Lisa någon tjänst genom att ömka, förstå och ursäkta honom, menar Heberlein. Lisa får ingen upprättelse för att hon kränks, och riskerar att förlora sin självrespekt. Och Kalle behandlas i själva verket inte som en fullvärdig människa med moraliskt ansvar för sitt agerande. Därmed fråntar man honom den moraliska fostran som varje barn behöver för att kunna utvecklas till en ansvarstagande människa och medborgare."
En mycket tänkvärd bok.
Vi kanske är satt här på jorden för att självförverkliga oss själva. Men hur blir det då om någon tar avstånd från ett sånt beteende.
Ann Heberlein har skrivit boken "Det var inte mitt fel- om konsten att ta ansvar".
(Ja är man inne på sin snart tredje sjukvecka så har man tid att tänka. Äntligen.)
I bokens första kapitel introducerar Heberlein de två återkommande figurerna Kalle och Lisa.
"Kalle är en ”värsting” som haft en svår uppväxt och lever med en alkoholiserad mamma. I skolan mobbar han Lisa, som inte gjort någon förnär. Heberlein menar att svenskar i allmänhet, och svenska skolor i synnerhet, har sällsamt svårt att ställa Kalle till ansvar för sitt beteende.
Anledningen är att man ser honom som ett offer, snarare än som en förövare. Men även om Kalle har det svårt, så gör man varken honom eller Lisa någon tjänst genom att ömka, förstå och ursäkta honom, menar Heberlein. Lisa får ingen upprättelse för att hon kränks, och riskerar att förlora sin självrespekt. Och Kalle behandlas i själva verket inte som en fullvärdig människa med moraliskt ansvar för sitt agerande. Därmed fråntar man honom den moraliska fostran som varje barn behöver för att kunna utvecklas till en ansvarstagande människa och medborgare."
En mycket tänkvärd bok.
tisdag 9 november 2010
torsdag 4 november 2010
bättre förr..?
Reklambilder. Från 50-talet och nu.Jag låter de tala för sig själva.( Men varning för pennalism, sexism och masochism).
eller är det lika illa år 2010?
måndag 1 november 2010
när kommer den där härliga tiden...
när livet bara går och varje dag känns ny och fantastisk och man vaknar fylld av förväntan för vad som komma skall?
när dagarna är fyllda med glädje och nätterna med ro.
när ska jag sluta tro att människor gör skillnad i mitt liv. egentligen har vi bara oss själva. även om vi träffar den där människan som skakar om vår själ, gör vårt hjärta större och får vårt sinne att bli mildare.
så i slutet finns där bara jag.
jag behöver hitta min egen ro på natten. vart har den tagit vägen?
när dagarna är fyllda med glädje och nätterna med ro.
när ska jag sluta tro att människor gör skillnad i mitt liv. egentligen har vi bara oss själva. även om vi träffar den där människan som skakar om vår själ, gör vårt hjärta större och får vårt sinne att bli mildare.
så i slutet finns där bara jag.
jag behöver hitta min egen ro på natten. vart har den tagit vägen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)