Eller har vi så få val vi idag att det gottgör ett själviskt beteende? Det där att vi liksom måste se till att göra vad vi vill just när vi kan för det är just då vi kan.
Vi kanske är satt här på jorden för att självförverkliga oss själva. Men hur blir det då om någon tar avstånd från ett sånt beteende.
Ann Heberlein har skrivit boken "Det var inte mitt fel- om konsten att ta ansvar".
(Ja är man inne på sin snart tredje sjukvecka så har man tid att tänka. Äntligen.)
I bokens första kapitel introducerar Heberlein de två återkommande figurerna Kalle och Lisa.
"Kalle är en ”värsting” som haft en svår uppväxt och lever med en alkoholiserad mamma. I skolan mobbar han Lisa, som inte gjort någon förnär. Heberlein menar att svenskar i allmänhet, och svenska skolor i synnerhet, har sällsamt svårt att ställa Kalle till ansvar för sitt beteende.
Anledningen är att man ser honom som ett offer, snarare än som en förövare. Men även om Kalle har det svårt, så gör man varken honom eller Lisa någon tjänst genom att ömka, förstå och ursäkta honom, menar Heberlein. Lisa får ingen upprättelse för att hon kränks, och riskerar att förlora sin självrespekt. Och Kalle behandlas i själva verket inte som en fullvärdig människa med moraliskt ansvar för sitt agerande. Därmed fråntar man honom den moraliska fostran som varje barn behöver för att kunna utvecklas till en ansvarstagande människa och medborgare."
En mycket tänkvärd bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar