när livet bara går och varje dag känns ny och fantastisk och man vaknar fylld av förväntan för vad som komma skall?
när dagarna är fyllda med glädje och nätterna med ro.
när ska jag sluta tro att människor gör skillnad i mitt liv. egentligen har vi bara oss själva. även om vi träffar den där människan som skakar om vår själ, gör vårt hjärta större och får vårt sinne att bli mildare.
så i slutet finns där bara jag.
jag behöver hitta min egen ro på natten. vart har den tagit vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar