med att tågen gick i snigelfart idag. Jag hör annars till de som aldrig klagar på tågtrafiken. Faktiskt. Men just idag var det surt för jag jobbat i tolv timmar.
Väl hemma inser jag att jag nog inte skulle kommit hem alls i dag. Eller kanske stannat kvar i sängen i morse.
I badrummet har nämligen det värsta som kan hända, hänt. Nej det är inte att jag glömt en kran på och det är översvämning. Inte heller har toan pajat. Det som hänt är att någn katt har försökt sig på att klättra upp på mitt badrumsskåp. Som alltid är öppet. Och därmed rivit ner allt mitt smink.
På golvet och i kattlådan, väl gömt ligger krämer utsmetade från bath & bodyworks, läppstift utan kork från mac. Minst 15 face och makeupstoreskuggor utspridda. Några helt i småbitar, andra utan lock. Hejdå cliniquepuder, nedgrävd i kattsandslådanconcealer och underbart trasigt rouge. Jag älskar mina krämer, alla godluktande små burkar med fina etiketter. Jag älskar alla mina färgpaletter. Hur töntigt det än må vara så är de mina. Och jag blir glad av dem. Döm mig inte för det.
Såna I landsproblem har jag idag.
(Jag har så många andra, riktiga saker jag lider av, så det känns lite bra att få ett lite mindre att bry sig om.)
En kvällslåt. Som jag dansade sönder skorna i på So What i Oslo 96. På den tiden jag bara hade svarta kläder. Och fick röka inomhus. Och lyssnade sönder Lowefool. Och pulp. Jag älskar Jarvis! Helt plötsligt känns det som en ganska bra kväll after all.
(kolla in de härliga armarna på gitarristen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar