under pressure

Alltså, vilken springa-runt-vecka det här har varit. Och är. Jobb, hem och kasta av sig kläderna och kasta på sig nya (icke mellanmåls-indränkta) och så iväg igen. Idag har jag t.ex. firat pappa som fyller år med Queen-musikal och restaurang-besök. Igår, drink med blivande brudpar + vänner. Alltihopa väldigt trevligt.

För det är ju kul med springa-runt-veckor, det är det verkligen. Men alltså. Tröttman. Man är ju inte 17 längre direkt. Just nu känns det som om jag skulle kunna sova i två dygn, men i morgon är ju själva bröllopet, så då gäller det att vara pigg och sparkling iklädd fantastisk kjol och weekday vintage-topp. Lär ju inte vara klädernas fel om jag inte lyckas känns det som. Nä.

Hur som helst. Queen-musikal alltså. Eftersom andra har gjort medgivanden de kanske inte alltid är stolta över måste jag väl erkänna att jag under en period av mitt liv led av en ganska svår Queen-obsession. När jag sen kom in i min indie-era (16 - Nu) talade jag dock tyst om den saken. Queen är ju kanske inte det creddigaste bandet i världshistorien som ni säkert vet. Men ändå, såhär i efterhand, de stora gesternas band har ju alltid varit mina band, så Queen-grejen känns både förståelig och inte helt överspelad.

Dessutom, när man ser en hel musikal som bygger på deras musik är det ju helt uppenbart att de gjort en hel del riktigt bra låtar. En hel del mindre bra också, det ska erkännas, och visst sjutton är det överdramatiskt åt alla håll och kanter, men ändå.

Vad som också blev alldeles uppenbart är att Freddie Mercury verkligen var en one-of-a-kind-sångare. Musikalartisterna var duktiga, precis som de brukar, men i varenda låt saknade man originalsångaren. Sen är det ju svårt i sig att göra musikal av ett rockband. Det blir så tydligt att det är olika uttryck. Musikalartister är som blanka blad som kan ta sig an vilka roller och låtar som helst, medan rock- och popartister helst ska ha en image och ett uttryck som är deras alldeles egna inmutade lilla område.

Freddie Mercury har onekligen just det. Det går liksom inte att göra hans låtar utan att misslyckas, för han gjorde dem med sådan pondus och känsla (och, inte minst, röst!). En annan sådan artist är David Bowie.

Queen har gjort en låt tillsammans med David Bowie. Det är en av Queens bästa låtar, och en av dem som gjordes absolut sämst i musikalen. Funkade faktiskt inte alls måste jag säga. Mercury och Bowie. Visa mig de musikalartister som fixar det.

Jag lyssnar på originalet så länge.