I dag är en märklig dag. Känns inte som jag lever i min egen kropp. Som den bara rör sig och följer nån slags inbyggd ordning. Eftersom jag inte kan tänka själv idag på grund av trötthet och sjukdom är jag ändå glad att den tar mig dit jag måste, handen rör sig och stoppar nåt i min mun, jag tuggar, sväljer, men känner ingenting.
Jag lyssnar men förstår inte. Nickar bara. Orkar inte ens le, fast det känns som jag skulle vilja det idag.
Mitt lilla hjärta här hemma äter klubba och leker med sin kompis. Hattmakaren och Jabberwock är på tv.
Regnet öser ner och just det känns ganska härligt. Kläderna hänger på tork och luktar höst.
Jag saknar lukten av körsbärsblommorna.. Och hoppas det snart blir vår igen.